söndag 17 juni 2018

Njarga Tim

Njarga Tim avled efter en olycka 9 år gammal, så tragiskt, han var en högt älskad familjemedlem,
och matte Petra har skrivit så fint om honom:



Till min älskade Tim


Du kom till mig, våren och sommaren var som vackrast när Du kom till mig. Och jag är så tacksam för att jag fick vara en del av Ditt liv.
Du valde inte mig, jag valde Dig.
Du satt under byrån och ville inte hälsa, ville inte komma fram – osäker på mig; den stora främlingen.
Du charmade mig totalt och jag kunde inte se mig mätt på Dig. Mitt hjärta sa att vi kommer få det bra – Du och jag.
Utan något att säga till om fick Du åka med hem till mig. Lämna den trygghet som första flocken gav och börja leva i ny flock med oss. Jag var så stolt. En stolt ägare till Dig Du goa lilla söta valp som hette Tim.

Det krävdes ansträngning av oss för att vinna Ditt förtroende. Men när vi väl vunnit det så hängav Du Dig totalt och litade på oss.
Vilket team vi blev – Du, jag och Magnus. Vi hann med hundkurser i lydnad, bruks, freestyle, agility, sök och spår/viltspår.         Vi har fått så många mysiga stunder i skogen, hemma och på andra ställen.
Du var en sådan stor del av våra liv. Alltid närvarande och medveten om våra handlingar. Du kunde läsa oss som en öppen bok redan innan vi ens tänkt tanken. Du var klok som få och så tillgiven. Alltid glad och med på noterna. Du älskade verkligen hemmet och varje gång vi kom hem så sprang Du mot vår dörr, viftandes på svansen och skällande med hög stämma –    som bara Du kunde.
Du älskade att jobba i skogen. Sök, uppletande och spår var Dina favoriter.
Så duktig och aldrig gav Du upp. Du älskade mat (efter kastreringen) och bäste kompisen Bruno fanns alltid där och intresserad av lite bus. Brunos matte har en ryggsäck som  Du älskade. Den var alltid packad med leksaker, godis och vatten.                                                                                               
Du hade Din favorit-puff hemma. Den lukar fortfarande nybadad Tim-tim.
Du guidade Bruno hem när Ni sprungit iväg på egen hand. Du lärde Bruno att gräva och att älska ekorrar.                               
Du fostrade Bruno med allt Du kunde - och Du kunde mycket. Du lärde Dig rutiner jättefort. Efter maten skulle          det vara ett vitt litet ben. Om vi glömde bort benet så kunde Du sitta länge troget och vänta. Efter morgonpromenaden skulle det vara frukost, efter vissa aktiviteter ute skulle Du ha belöning - alltid på samma ställen. Glömde vi bort detta påminde Du oss.
Du lyssnade intresserad på oss och svarade storartat på nya uppgifter och utmaningar. När jag var gravid så kunde Du höra att jag tappade något i badrummet (och Du låg på Din puff i vardagsrummet) och kom direkt för att plocka upp det jag tappat. Du plockade upp allt från hårnålar, kam, hårband.....När väninnan tappat sin jacka på promenaden kom Du med den (och vi hade inte ens upptäckt att den var borttappad).                                                                                 
Du plockade skräp som inte hörde hemma i naturen och vi fick bära skräpet hem. Du tog upp nästan allt och gav mig,  så lycklig att få hjälpa till.
Du skötte Ditt ansvar och fick den frihet som Du riktigt förtjänade. Alltid gå lös - överallt. Du skötte detta så bra.
Du älskade våra grannar; Monica och Håkan. De passade ofta Dig då vi skulle bort och inte hade möjlighet att ta med Dig. De är friluftsmänniskor och älskar att promenera i skogen. Du fick alltid långpromenader med dem och vara med ute och plocka bär/svamp. Alltid gå lös i sällskap med dem. Du älskade att ligga ute på gräsmattan, hålla utsikt och skälla lite när det kom någon på grusgången.
Du har alltid visat respekt för människor. Du gick aldrig fram till främmande eller mindre kända. Var inte alls noga med             att hälsa. Detta kändes tryggt även hos den som var rädd för hundar. En underbar egenskap bland många andra som Du;  kära Tim-tim hade.

Du gillade inte speciellt mycket att få klorna klippta, inte att bada eller att åka bil. Men Du gjorde oss till lags när det gällde och med god belöning efter varje dust så gick det fort över. Du hade ett fantastiskt minne, både på gott och ont.                   
Men plötsligt häromdagen var olyckan framme. En av våra uppgifter, som matte och husse, var att skydda Dig mot alla tänkbara faror. Vi svek Dig på denna punkt. På några minuter ändrades våra liv och nu finns Du inte kvar här hos oss längre.
Saknaden är så enorm att jag blir illamående. Det värker i hela kroppen och våra hjärtan är krossade. Vill bara skrika rakt ut och skulle göra vad som helst för att få Dig tillbaka till oss. Vi hade det så bra och nu när Du inte längre finns hos oss märks det så tydligt vad Din närvaro och Dina egenheter betydde för oss.                                                                                                         
Nu är allt tomt och saknaden efter tassar, vattendrickande, suckande, skällande, kurrandet, buset, ljudet efter pipleksaker, den mjuka och varma pälsen, de go´a öronen och Dina pussar. Det är så tomt.....Alla dagliga sysslor påminner om Dig. Promenader    och skogsvistelse har inte längre någon betydelse eller innebörd utan Din närvaro.
Du gav oss allt, så mycket kärlek och så stort förtroende. Hoppas Du någonsin kan förlåta oss.                                                     
Vi har så många ljusa minnen av Dig och Din närvaro här hos oss. Du har gett oss så mycket glädje och många utmaningar under de 9 år som vi fick tillsammans. Jag vill aldrig glömma dessa minnen.
Du kom till mig, våren och sommaren var som vackrast när Du kom till mig. Och jag är så tacksam för att jag fick vara en del av Ditt liv.
Din matte för alltid!                                                                                                                                                                   
p.s. Ta aldrig en dag tillsammans för given. Den är inte självklar. Älska Din fyrbente vän så mycket som Du bara kan.  Det är en dock bara bråkdel av den ovillkorliga kärlek som Du får tillbaka av Din vän och det kan Du kosta på Dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar